Odling: Sphaerichthys Osphromenoides (Chokladgurami)

[PatrikMalmo]

UV-filtret kommer att fungera klockers för bakterieminskning. Finns "bara" ett krux, UV bryter ned chelateringen för järn/mangan, så växterna kan stunta rejält med UV inkopplat. Svårt val, färre bakterier eller fördelarna med växter som suger kväve.

Hilsen,

/P

[XeCutor]

Jag tänkte hur som helst troligtvis sätta uv-filtret på timer. Finns det nåra bra riktlinjer för hur många timmar det skall vara igång och om det ger mer skada för växterna om det är igång på dagen etc?

[christinag]

UV-renare med timer har jag ingen erfarenhet av. Någon som provat?

[PatrikMalmo]

Har inte sett några riktlinjer för UV på timer. Misstänker att det är svårt att ge, då belastningen på ett kar kan variera rätt bra. Spontant skulle jag säga att bästa tidpunkten är strax efter att ljuset släckts, borde göra minst skada för växterna då. Vet dock inte säkert.

Hilsen,

/P

[christinag]

Teoretiskt sett kunde man undvika UV-belysning en halvtimme omedelbart efter varje gödningstillfälle. Har svårt att tänka mig att kelateringar har någon längre tids effekt i ett gående akvarium. Kanske litet till, men resten av dagen (veckan osv) är det hipp som happ ur denna synpunkt tror jag. Men jag kanske tänker fel här?

MvH
Christina G

[XeCutor]

Bifogar lite bilder av ingen annan anledning än att det är djävligt tjusiga fiskar. Båda bilderna visar hanar. Jag har totalt 4 stycken, en är med säkerhet hona, fiskarna på bilderna med säkerhet hanar. Den sista är lite svårare att avgöra men jag lutar åt att det är en till hane. Den har färgteckning mer som en hona (när den överhuvudtaget visar några fenor) men är ganska "rak under munnen" dvs formad som en hane.

[christinag]

Bifogar lite bilder av ingen annan anledning än att det är djävligt tjusiga fiskar.

Mer, mer Helt underbara.

[PatrikMalmo]

Mm, det är ruskigt fräcka firrar!! Om jag hinner så återkommer jag med lite mer detaljer kring odlingen, det var en artikel i senaste DATZ om odling av S. vaillanti. Själv misslyckades jag ordentligt när jag provade den firren, de fick Oodinium direkt och trillade av pinn.

Hilsen,

/P

[XeCutor]

Jahapp, jag trodde inte de skulle vara så förbannat snabba på att ladda om men nu verkar det som att det är det dags igen! Jag hoppas bara att lilla fröken har hunnit äta upp sig så mycket så att hon klarar av en tvåveckors fasta så snart igen.

Tror ni att:
http://cgi.ebay.com/Green-Fry-Hatchery- ... 922wt_1137
...är tillräckligt stor eller bör jag satsa på något ännu större?

Edit:
Här är ett litet bildbevis

[christinag]

Mm, det är ruskigt fräcka firrar!! Om jag hinner så återkommer jag med lite mer detaljer kring odlingen, det var en artikel i senaste DATZ om odling av S. vaillanti. Själv misslyckades jag ordentligt när jag provade den firren, de fick Oodinium direkt och trillade av pinn.
Hilsen,
/P

För mjukt vatten! Hade du haft i litet salt kanske det klarat sig.

XeCutor: De brukar ladda om snabbare om kullen slagit fel. Sju-Tio dagar är inte ovanligt mellanrum i sådana lägen. Och kanske någon dag längre annars, vid optimala förhållanden. Så var det för mig förut iaf.

MvH
Christina G

[XeCutor]

@christinag: Lyckades du nånsin få upp några yngel på dina guramis eller fick du bara ägg+ruvning?

[christinag]

Jodå. Jag fick litet så att jag kunde sälja till butiker några gånger. Men särskilt jättemånga var det inte, man kan inte jämföra med blå gurami eller T. leeri tex. Honungsguramierna blev det också mera överlevare på.

MvH
Christina G

[XeCutor]

Jag tycker synd om honan.. De andra fick just äta sig mätta på röda mygglarver och hon simmade fram och petade på dem med nosen, men hon insåg att hon inte fick äta.. Hon ser hungrig ut

[christinag]

Hon sköter sitt jobb! Var glad för det :-)

MvH
Christina G

[XeCutor]

Woho! Efter ett evinnerligt ruvande har jag äntligen ett proof-of-concept yngel! Honan går fortfarande och ruvar men en liten rackare är alltså kläckt. Han/hon är ca 5mm lång och hänger till vid ytan.

Bild:

[XeCutor]

Det kommer mera *tralalala....*

[XeCutor]

Jahapp, då verkar det som om dom har kläckts då, jag har räknat till ett 10-tal som jag kan se hittils... 18 dagar tror jag hon gått och ruvat stackarn. Jag fick till och med se en del av kläckningen. Nu återstår bara att se om några klarar sig till vuxen ålder också.

Här är en bild på honan som spottar ut ägg i samband med släppandet av yngel. Dessa ägg är, tror jag, obefruktade, de såg väldigt vita ut och deras syskon är uppenbarligen kläckta sedan ett tag. Jag beklagar den fototekniskt usla bilden, det var paparzzi-style med zoom in bland cryptocoryne-"buskarna" som gällde för att få till den:


Här är en till bild på några av småttingarna:

[christinag]

Kul kul!

Ja dom ser nog litet misstänkt vita ut. En del honor begriper inte bättre och behåller dem ett tag. Men kul att du fått litet smått, grattis!

MvH
Christina G

[PatrikMalmo]

Fräckt!! Hoppas nu du får upp ynglen också!! Ordnat något levande till dem?

Hilsen,

/P

[hawkse]

Stort grattis!

[XeCutor]

Jag har Artemia (levande och skalad), JBL Nobil Fluid och Liquifry. Hoppas nått av det går ner. När de blir större så har jag hoppstjärtar som levandekäk att mata dem med.

[Majki01]

atans vad fina dom var:O Vilken sorts kar har man dom i? SA? fan blev mycket sugen hehe

[XeCutor]

Dom är ju inte direkt hemma i en SA-miljö eftersom dom kommer från Malaysia, Borneo och Sumatra men med det inte sagt att dom inte passar i den typen av miljö. Jag kör dom knappast i nån direkt biotop-miljö, växterna jag har i karet har jag ingen aning om varifrån de kommer men mangrove-roten jag har i är väl mer Sydamerika än något annat. Eftersom dom gillar brunt och surt vatten kan jag tänka mig att de passar fint ihop med neontetror eller liknande. Mina har som nämnts tidigare haft drottningrasboror (hör också hemma i asien men snarare thailand och som kompisar med gott resultat, förutom lite baby-ancistrus och en ottocinclus. Guramisarna är väldigt snälla mot andra fiskar och räkor men rätt bråkiga sinsemellan så välplanterat med mycket gömställen och vrår vill jag nog varmt rekommendera. Artakvarium, eller artakvarium med lite snälla corydoras, ottos etc. är nog ändå bäst.

[christinag]

Eftersom dom gillar brunt och surt vatten kan jag tänka mig att de passar fint ihop med neontetror eller liknande.

Jämförbart med svartvatten? Här tror jag att många är delvis fel ute, när det gäller chokladerna. Tetrorna är dock helt ok att ha ihop, bara stimmet inte stressar de lugna chokladerna. Litet biotopfakta för labyrinter:

På båda sidor om ekvatorn finns naturområden utan torrtider, där det blir mer eller mindre regniga tider med vatten och vegetation i tätt samspel. Det bildas i praktiken öar, ett exempel kan Florida sägas vara. Där löper vattendragen mellan flytande växtmassor, allt efter topografi kan det även bildas sumpmark. Flytande växtsjok är ledordet, men absolut inte mörkt vatten. Det kan lika gärna vara absolut klart och filtrerat. I många av labyrinternas Asiatiska biotoper råder i praktiken "flytande mossar", i andra överväger träd med bladlager (flera ovanpå varandra) emellan. Under tider då det uppströms inte hunnit flyta undan nedströms sker stagnation av vattnet och en temperaturhöjning. Det är ofta då som bettorna leker, i pyttesmå eller tunnast möjliga vattenhöjder över bladsjoken. Kan vara 28 grader som typiskt värde. Nedströms har du eventuellt torrläggning och en ännu högre temperaturhöjning. I dessa urskogar så blir det låga pHvärden och extremt låga mineralhalter. Det bildas ett nätverk mellan trädens rötter, nätverket kan vara som mest 3 meter och där bor bettorna och många andra labyrintfiskar.

Bladen ruttnar mycket sakta och det kan vara 50 cm höga skikt med strukturellt intakta blad som flyter runt (eller sitter fast flytande). Det kan man även se om man försöker gräva djupt (Dietrich Schaller m.fl. 1986).

Detta vatten blir klarare med ökad vattenmängd (högre pH) uppdämt uppströms och litet mera färgat av kolloider där det är torrare (lägre pH), längre nedströms. Denna vattentyp kallas ofta oligotrop och är ofta rätt artfattig. Man brukar jämföra detta med svartvatten, men ändå inte kalla det för svartvatten. Här bor bettorna i vattenytan när det finns, och sen slinker de inunder sjoken när det blir torrare. En av mina favoritlabyrinter är döpt efter detta "underjordiska" beteende: Betta persephone. En annan favvo är Betta channoides (supervackra båda två! Även nagys lakritsgurami .... blir lyrisk, måste sluta här).

När man förstår var de kommer ifrån, börjar man begripa varför många av de här arterna är så bundna vid vattenytan och den atmosfäriska luften. En överlevnadsstrategi helt enkelt, för att överleva i denna nisch. De har ett hårt liv och måste kämpa frenetiskt, för det lilla revir de lyckas kapa åt sig nära en vattenyta. Här finns två utpräglade strategier: kokongbildning för att övervara torrperioder, respektive kläckning i de här områdena med stora massor av löv. Fisken behöver i det senare fallet inte vara rädd för uttorkning och kan under den svåraste tiden helt enkelt bara slinka undan under lövmassorna. Här hittar vi chokladguramin, dock lever den mest i områden där nederbörden är relativt jämnt fördelad. Det märks även på kroppsformen - den är inte så utpräglad cigarrformad och har en mittplacerad mun (=andningsorganet inte så livsviktigt att placera uppåt!). Då har vi alltså en indikation på att den inte är anpassad till "svartvattensbiotoper" direkt, utan mera klart och rinnande vatten. Mycket riktigt, den hittar man övervägande i områden med litet "hårdare" eller snarare saltare vatten. Den är bentopelagisk, vilket betyder att den har sitt livsrum i mitten av vattendrag (enkelt uttryckt) och den kommer från områden som tar in vatten från salta kusttrakter. Den är mycket mera utpräglad åt färskvattenshållet än andra, mera nästan "substratlevande" labyrinter. Den bebor marina och bräckta områden med mangrove-vegetation utan den här stora bladmassan som hindrar framkomligheten, både för fiskar och till- och frånflöden av vatten. Jag tror att mineralbrist kan vara del av förklaringen till varför så många misslyckas med chokladguramier eller varför de så ofta drabbas av svamp och bakterier. Folk tror helt enkelt att de stammar från en annan sorts biotop.

Labyrinter finns i olika nischer i de här vegetationsrika zonerna mellan de övre uppdämda områderna och de nedre områderna. De har olika anspråk allteftersom, på vatten och omgivning. Fascinerande djur!

MvH
Christina G

[XeCutor]

I mitt fall har rasbororna snarare en uppmuntrande effekt på guramisarna, de är lite piggare och framme och verkar trigga chokladisarnas nyfikenhet.

För övrigt kan jag meddela att jag nu av egen erfarenhet vet att de är kanibaler de små rackarna, såg när ett litet yngel blev uppkäkat. Så nu har alla kvarvarande yngel jag hittade fått flytta till en yngelbur. Fler än 10 men mindre än 15 tror jag att jag har.